Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsjukans Nätter - Andra natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dagg och vällust låg naturen stum,
Och jag — jag vandrade bland hennes under
Stum, såsom hon. Jag kände ingen sorg,
Men medvetslöst uti mitt hjerta bodde
Ett stilla qval ändå, som jägarns lod
I örnens sönderskjutna sida dröjer.
Men när han sitter sen på klippans spets
Och mänger dagens strålar der med blod,
Då känner han uti sin barm en plåga,
Men vet ej, hvarifrån den kom, och när
Den slutas; så med vemod, som jag ej
Begrep, en gåta för mig sjelf, jag gick
På fältets fägring, vacklande och sluten;
När hastigt, fjerran från, ett sakta ljud,
Som af en lutas lätt berörda strängar,
I samklang döende, mitt öra hann.
Jag lyssnade. — Ännu en ton, ännu
En suck af andarne i lutans boja;
Och sen ett lugn, en stillhet öfverallt,
Likt lugnet på den qvällbelysta fjärden,
När sista fläkten gått med stimm deröfver,
Och vattnets dallring byts till spegel glans. —
På en gång skingrades min smärta nu,
Och jag var lätt till mods igen, som blomman,
När fästets källor flödat ut, och hvalfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
