Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsjukans Nätter - Andra natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De vänner, som din vällust nyss beredde;
Då vet du hvad jag var och hvad jag blef
Det ögonblick, jag Minnas stämma hörde.
Ty hvad jag lidit, hvad i långa år
Jag njutit såsom ljuft och tänkt som sällt,
Stod i förklarad glans inför min själ,
Och kärleken gick som en sol deröfver.
Förbannad från mitt hjertas ljusa eden
Var dock en enda tanke, — var dock den:
Att Minna, Minna ägdes af en annan.
Jag kände blott min sällhet, visste blott,
Att hon och jag i verlden fanns — ej annat,
När jag, i jublande förtjusning, sprang
Den korta väg, som skiljde oss ännu,
Och föll på böjda knän vid hennes fötter.
Men hon, ej skrämd, ej öfverraskad, såg
Så ömt förtroligt leende på mig,
Som om jag länge stått hos henne redan;
Hon såg, som barnet på sin engel ser,
När modren bäddat vaggan mjuk, och drömmen
Då genast leder fram den välbekante.
Ej ljöd dock lutan mer. Det byttes ej
Ett brutet ord, en vingad suck af oss;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
