Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsjukans Nätter - Femte natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 178 -s
På er, o nätter, som jag genomvakat,
På er, o dagar, som jag gråtit bort!
Jag kan knappt mera fatta dessa små
Bekymmer, som mig syntes då så stora.
Ty, i min kärleks rika helgedom,
Hur obetydlig var ej denna skatt,
Som sköflades af oinvigda händer!
Hvad ägde icke Minna qvar för mig?
Den själ, som låg odödlig i dess öga,
Den skönhet, som i hvarje fiber brann,
I tiden tänd, men tänd för evigheten,
Den var för mig; för hennes make var
Ej annat, än det stoft, der masken nu,
Som han, sin medvetslösa högtid firar.
Hur lydde Minnas sista ord till mig?
"Som jag, skall du, kan hända, länge drömma,
Att du förgäfves söker här din sällhet,
Och, såsom jag, skall äfven du en gång,
Med hjertat lugnadt, och med själen ljus,
Förvånad vakna, sluten i dess armar."
O! nu förstår jag hennes mening klart.
Min plåga var en dröm, — det verkliga
År icke födt och skiftar ej med stunden.
Ett enda var dock sannt, det var min kärlek,
Jag sof uti dess famn — nu är jag vaken.
Jag såg i sömnen spöken, natt och fasor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
