Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zigenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 29 —
När de der på höet satt sig; neder,
Började Zigenarn Adolf tala:
"Nå, i sanning mina trogna vänner,
Många hårda dar jag genomlefvat,
Alldrig har jag svultit dock så länge.
Vore jag till mina fötter ledig,
Mat jag hade skaffat längesedan;
Nu i ödemarken kring vi irrat,
Glade, om ett bär, en droppe vatten
För vår värrsta törst och hunger funnits.
Dock, vid Gud, min dyra sköna maka,
Ej för din skull, ej för min jag sörjer
Så, som för vår gode, sjuke broder!"
Så han sade; och lians maka svarte:
"Låt ej slikt ditt stora hjerta ängsla;
Vill du dröja här i natt, o herre,
Skall mitt bröst vår sjuke broder nära."
Talte så, och, efter lemnadt bifall,
Mot den hunger tärde svage lutad,
Bjöd hon moderligt den bruna barmen.
Och när äfven denna natt förlidit,
Och på topparna af skog och fjällar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
