Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molnets Broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När cn stund förgått, så lång som stunden,
Innan stormskyn, sedd vid himlaranden,
Kommer, brister, haglar och förskingras,
llöjde ordet, som till tröst den gamle:
’"Lång är vägen fram till hyn, min dotter,
Branter möta, häckar hindra, spångar
rinnas ej, och höstregn fyller kärren.
Den, som vandrat dit vid morgonrodnan,
Är väl knappt då qvällen stundar hemma."
Så deri gamle. Utan akt på talet
’ Satt hans dotter, sluten, lik en blomma
Som sin kalk vid nattens anbrott sluter;
Hvad hon tänkte, var för henne ensam.
Länge satt dock ej den ädla flickan,
Längre ej, än efter solens nedgång
Plantan mattad väntar aftondaggen,
Förrn en tår föll ned på hennes kinder,
Och hon sjöng med lutad panna sakta :
"När ett hjerta mött ett annat hjerta,
Ringa blir då livad förut var mycket,
Jord ocli himmel, hemland, fader, moder.
Mer än jorden sluts då i ett famntag,
Mer än himlen ses då i ett öga,
Mer än modei’s råd och faders vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
