Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molnets Broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen skymdes ren af skogen fjärran,
När han, delad mellan hopp och ängslan,
Hann den gård, der kyrkans herde bodde.
Sköflad syntes nu den stora gården,
Tom och ödslig lik en afklädd holme,
Sedd från träskets is en vinterafton.
Men i stugan satt vid muren ensam,
Trött af år den gamle knekten Klinga.
Nu, när denne hörde dörren röras,
Såg sin vän från fordna dagar komma,
Sprang han opp, fast lam af sår och mödor
"Än har dagen ljus för oss," han sade,
"Då de unga trampa våra stigar,
Kraft och mandom ej är glömd i landet.
Sådan gudstjenst har i dag här hållits,
Att ett barn, som hört den nu i vaggan,
Skall förtälja den för sonasöner.
Se, i roflust lik en skara vargar,
Kom han, landets ovän, segerdrucken,
Följd af blod och härjning hit. — Det mindr
Kan förtigas om ock ej förgätas;
Men när troppen ren i blod sig mättat,
Blott de värrsta blifvit qvar på stället,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
