Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molnets Broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II -
Innan kyrkobyn han hinna kunde.
Så var byn att se i rök och aska,
Som ett stjernehvalf af skyar härjadt,
Så låg kyrkan bortom byn på kullen,
Som en ensam stjerna mellan molnen,
Så låg tystnad öfver ödenejden,
Som ett månsken öfver kala hösten.
Mellan fallna kämpar, vän och ovän,
Som en skugga öfver skördad åker,
Gick den gamle. Öfverallt var döden,
Men af lif ej ens en suck att spörjas.
Först vid slutet af den krökta gången,
Mellan ödelagda gårdar banad,
Satt en yngling, snart förblödd, vid vägen.
På hans bleka kinder flög dock rodnad,
Flygtigt, som på qvällens silfverskyar,
Och hans släckta öga tändes åter,
När han vaknad såg den gamle nalkas.
"Hell," han sade, "nu är lätt att blöda,
En bland många, som det unnats tidigt
Att för fosterlandet dö med seger.
Hell dig, du som fostrat landets räddning,
Trefallt’hell den ädle, som oss förde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
