Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Trädgårdsmästarens Bref - Andra Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
som förtrampat blomningen af clin ungdom
och spöklik visar pä din framtid, såsom på en
graf, en afgud, som pekar på den eviges
ljusa verld, hans grönskande jord, hans milda
himmel, på allt hvad som är heligt och dyrt,
dina egna blomsterlemmar, ditt hjertas frid
och din faders gråa hjessa, och säger
hotande och kulen: se, allt detta är intet, förneka,
förkasta, förakta det, om du vill tillhöra mig,
mig, för hvilket clet, som glöder, älskar,
andas, lefver, är en fasa, och hvars rike är den
eviga tomheten, der intet väsende lifvar sitt
stoft, ingen kraft jublar i seger, ingen
svaghet gråter i kärlekens nåd."
Jag talte med eld. ty sanningen tände sig
till låga i min själ, och mitt barn gick vilse
i natten och skulle lysas tillbaka. O, min
bäste, hvad skulle jag företaga? Rosa gret och
had förlåtelsens herre icke höra mina ord. —
Alldrig har det kostat mig mer att segra
öfver mig sjelf, än det kostade mig då.
Kärleken bistod mig och jag behöll segern. Jag
kufvade min vrede — nej icke min vrede —
min förtviflan, och sanningens klarhet kom
fridsamt tillbaka i min själ.
Vid foten af det träd, i hvars skugga vi
stodo, växte i sin oskuld en skön, späd, hvit
lilja, nyss utflyttad ur sitt drifhus, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
