Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Trädgårdsmästarens Bref - Andra Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 123 —
Dagar, veckor hafva förflutit, sedan
detta uppträdde. Rosa vissnar. Mer och mer
klar hlir mig nu den lära, hvars gift hon
insupit, denna varma hjertans mördande
förvillelse, att försmå saktmodets frid, och att
förbränna sig sjelfva, för att icke kunna
klappa i svaghet mer. Är det då icke i svaghet
och stoft all hei’1’lighet förklarar sig och
lefver, såsom solen lefver med tusen färger i
plantornas förgängliga ätt? Hvarför då
förstöra en boning, der lierrligheten kan lefva i
glans och frid? Det är odödlighetens lif de
söka, och de kalla sitt jordiska lif en död.
O, min herre, när har ni väntat blomning af
en växt, som vissnat i sitt frö? Ni tror på
en odödlighet! Är det derföre, att jorden är så
mörk, och lifvet här ett intet? Nej, nej,
derför väntar jag en himmelsk verld, ett högre
lif, att denna jord är så skön, detta lif,
o-aktadt sina sorger, så heligt och så ljuft.
Jag slutar nu. Hvad skall jag hoppas för
mitt barn? Har ni ett råd att ge, så dröj ej.
Hösten kommer,och frukterna mogna,bar
jag-sett i förbigående. Skicka mig en bok, hvari
man tänkt med frid på något grand af det
underbara lifvet. Farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
