Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Trädgårdsmästarens Bref - Tredje Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 128 —
Hennes sinnen stämmas, hennes hjerta vidgar
sig af fröjd. Se, säger hennes ledsagare, är
icke detta värdt en blick? Och hon ser att
lian talar sannt. Då gör han sin röst
djupare och bestraffar hennes fordna köld, att hon
försofvit sin andakt, att hon icke ofta sökt en
stund, herrlig såsom den hon skådar nu. Hon
skrämmes, ty hennes hjerta är fullt af
tjusning, och hon ser hvad hon försakat. Och
det lif du nu lefver, hviskar förledaren, och
de känslor, af hvilka du genomströmmas, hvem
delar dem? Höj ditt öga och se, om bland
tusende varelser, som omgifva oss, någon enda
lyfter sig upp ur sitt hvardagslif, för att
lefva såsom vi. Ser du någon enda vid vår
sida? Och hon blickar omkring sig och ser
ingen. Då mörknar för henne jorden, och
menskligheten blir för henne en böljande ocean
u-tan själ, och hon faller till förledarens bröst
och säger: vi stå på en klippa i hafvet,
öfvergif mig icke, jag är ensam om jag icke äger
dig! — Fåvitska! hvarför sade du icke: ja,
den verld du öppnat för mig är helig och
skön, men min hydda är äfven en helig
verld, mina syskons ögon äro äfven klara,
ljufva stjernor, och i mina föräldrars famn
lefver jag rikt såsom här; lär mig att älska,
icke att förakta!–
Den 1 Juni. Hela dagen blott om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
