Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Älgskyttarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄIGSKYTTARNA
13
skildringen af vargjakten och de senare Algskyttarna.
Kamraterna, för hvilka Runeberg läste upp den, grepos
af beundran och ville hafva den tryckt genast, men
skalden själf lät den visligen hvila i några år. Sedan han
utgifvit sitt första dikthäfte, tog han ånyo fatt på
stycket, skar bort en god del, men tillfogade i stället den
lilla kärlekshistorien, genom hvilken han fick en berättelse
som höll till samman de olika episoderna ur folklifvet.
Ytterligare en sträng granskning af själfva värsen
föregick tryckningen, som ägde rum 1832. Väl må man
beundra en sådan själfkritik hos en ung författare.
»
Formen för sin dikt har Runeberg hämtat från antiken.
Ej blott värsmåttet, hexametern, stammar därifrån, utan
ock de stående epiteten såsom »den raske Mattias från
Kuru» och den vördige tiggaren Aron - och de
utförda liknelserna, som öfvergå till små fristående taflor.
Skaldefadern Homerus själf har gett mönstret för detta
liksom ock för den naiva tonen och den lugna bredden i
skildringarna.
–
och
Denna antikefterbildning, som låg så nära till hands
för den med sina klassiska studier sysselsatte Runeberg,
väckte genast och allt sedermera stor beundran
detta med rätta hos alla dem, som bildat sig i samma
skola. Men just därför, att han kom så nära det mönster
han för sig uppställt, har dikten aldrig blifvit populär i
bredare lagren. Det är en dikt om folket, men ej för
folket.
–
Männernas lyckade jakt och de älskandes raska förlofning
detta är berättelsens ämne, men hufvudvikten ligger icke
därpå, utan på teckningen af det finska folket i några
typiska representanter. Och denna teckning är gjord
med en kännares trohet och en mästares säkerhet. Dock
hafva de mörka sidorna, lifvets torftighet och hårdhet,
som starkt framhållits i den ofvan omtalta
prosa-uppsatsen, här skjutits åt sidan. Dugligheten och raskheten,
förnöjsamheten och gästfriheten skänka en hurtig, glad
ton åt det hela, den friska nordiska naturen ger en präktig
bakgrund, och införandet af de ryska landthandlarna
bringar en karaktäristisk omväxling. Ypperst af allt är kanske
skildringen af lifvet i Petrus’ stuga, där omkring och
uppå den stora ugnen en hel svärm af inhysingar, tiggare,
barn och djur hålla till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
