Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Lif i Borgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
JOHAN LUDVIG RUNEBBERG.
under vintern få sin formning och nedskrifvas.
Runebergs hustru klagade öfver, att han dref bort hela
somrarna till ingen nytta, men själf förklarade han, att han
latade sig med godt samvete.
Äfven på Kroksnäs gick det mycket sällskapligt till,
och värdinnan hade sitt bekymmer att skaffa förplägning
åt de ofta talrika besökande. Mycket enkel i sina vanor
för egen del filbunke och färsk fisk voro hans lifrätter
höll Runeberg på den traditionella nordiska
gästfriheten och ville att trakteringen skulle vara ordentlig.
-
Ibland kunde det hända, att sängplats ej kunde
beredas för alla de gäster, som skulle öfvernatta på
Kroksnäs, men då var Runeberg man för att hålla dem vakna
hela natten vid toddyglaset med sitt outtömliga förråd af
historier och anekdoter. Öfver hufvud var det icke lätt
för honom att sluta, då han i en krets kommit i sitt esse,
och professor Svedelius, som berättar om ett besök hos
honom, kan ej låta bli att klaga öfver nattsölet.
—
En friluftsmänniska och en sällskapsmänniska var
Runeberg. Studiekammarens ensamhet höll honom fängslad
blott när det gällde att utarbeta någon dikt. I litteraturen
hade han några favoriter - Homeros och Ossian,
Cervantes och Shakspere, Uhland och Almqvist
men
lockades icke till mera vidsträckt läsning. Sina vänner valde
han numera icke häller företrädesvis bland litterärt
inträsserade personer; en gammal anspråkslös sånglärare
Ehrström, tullförvaltaren Dreilick och possessionaten Duncker
-
den sistnämde son till hjälten från kriget räknade
Runeberg såsom sina »tre stora läromästare för lifvet»,
föredömen icke i intelligens och lärdom utan i
hjärtegodhet och förnöjsamhet, i karaktärsstyrka och i
handlingskraft.
Bland lärjungarna i gymnasiet voro också just de
ostyrigaste pojkarna hans favoriter, medan han aldrig kunde
med skygga läshästar». Såsom lärare var han måhända
ej så framstående, och det berättas att han vid tolkningen
af de antika författarna mäst lade an på det formella,
men desto större inflytande öfvade han på de unga såsom
uppfostrare. Han lade icke fingrarna emellan, då
stränghet behöfdes, men höll aldrig lärjungarna på afstånd från
sig utan stod till dem i bästa förhållande. Hans friska
personlighet med dess hjärtliga humor, dess sunda optimism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
