- Project Runeberg -  Johan Ludvig Runeberg : En översikt av hans utveckling /
6

(1921) [MARC] Author: Otto Sylwan - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Barndom och ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
holmfyllda vattnen vackrast, befolkningen fattigast och till
sitt lynne mest utpräglat finsk: segast, envisast och
fåordigast». (Citat efter W. Söderhjelm.)
Av huru stor betydelse vistelsen i denna natur och
bland detta folk var för Runeberg, därom vittna närmast
hans uppsats »om nejderna, folklynnet och sederna i
Saarijärvi socken» och medelbart en ej ringa del av hans
senare verk. Hos Enehjelm, som själv deltagit i ryska
kriget, träffade han ock den gamle f. d. underofficeren
Pelander, som enligt traditionen skall ha givit drag för
Fänrik Ståls gestalt.
Men det tog en rundlig tid
innan den äkta folkliga finska andan fick sitt fulla
poetiska uttryck. Det dröjde över huvud länge innan
Runebergs ungdomsdiktning höjde sig över det blotta
efterbildandet av andra äldre eller samtida skalders stil.
Efter ankomsten till universitetet hade Runeberg stiftat
bekantskap med den nyare svenska diktningen, med Tegnér
och Atterbom och så många andra författare, som förut
varit honom alldeles främmande. Dessa intryck satte spår
även i hans poetiska övningar. Medan han ännu under
1822 helt och hållet rör sig med uttryck, hämtade från
den gamla akademiska skolans alster och på sin höjd
ställvis röjer påverkan av Lidners våldsammare retorik,
gör han kort därpå några försök i den fosforistiska genren.
Men många äro de icke; den enkelhet och naturlighet,
som äro betecknande för den Runebergska dikten i dess
mognad, överensstämde så avgjort med själva grunddragen
i hans skaplynne, att han snart vände sig till den skald,
som då och långt sedan syntes honom vara den främste,
till sin landsman Franzén. Inflytandet från denne är
tydligt t. ex. i en dikt, om »Kvinnans skapelse», vars första
strof lyder:
Ren var tidens sjätte dag förfluten:
skaparn, tronande i evig glans,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 17:20:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrutveck3/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free