Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Brytningstiden 1827-1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
och berättare, och i den vackra skärgårdsnaturen var där
tillfälle till utflykter, till jakt- och fisketurer. Om
Runebergs sällskapstalanger vittnar bl. a. den framgång han
hade vid en liten dramatisk underhållning, som en gång
under hans studenttid anordnats hos en av ärkebiskopens
svärsöner; han skall då genom det tokroliga sätt, varpå
han utförde sin egentligen skäligen obetydliga roll, hava
icke blott berett åskådaren hjärtliga skratt utan även
bragt sina medspelande alldeles ur konsepterna.
Bland kamraterna hade han goda vänner, och av dem.
voro flera med framstående egenskaper, män, de där senare
gripit in i Finlands utveckling, såsom filosofen Snellman
och estetikern Cygnæus, och det fattades således icke
tillfälle till väckande och utvecklande umgänge.
Likväl voro studentåren ingalunda i det hela någon
lycklig tid för Runeberg. Att han hade att kämpa med
ekonomiska svårigheter torde icke hava legat så tungt på
hans sinne, men för en person med så djupt och rikt
känsloliv innebär mognaden till man mycken oro och
hårda inre strider. Själv talade Runeberg ej heller gärna
om denna tid, medan han annars var outtröttlig i att
berätta om vad han upplevat, och vi måste därför
härvidlag grunda vår uppfattning på vad vi kunna hämta ur
enstaka yttranden och i synnerhet på vad hans egna
samtida dikter yppa.
Vid september månads inbrott 1827 begav sig
Runeberg från Pargas till Åbo för att där tillträda en
akademisk kondition, men knappt hade han anlänt till
universitetsstaden, förrän han fick se den till största delen lagd i aska
av en förhärjande eldsvåda. Universitetet måste stängas,
och därmed voro Runebergs planer för den närmaste
framtiden kullkastade. Han hade ej annat att göra än
återvända till Pargas och vara tacksam för den gästfrihet som
erbjöds. Ett helt år stannade han nu här, ett år, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
