Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Brytningstiden 1827-1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
hans mognare år
har som oftast Tegnér fått släppa
till. Där bredvid finnas andra dikter, i vilka en kraftig
-
sinnlighet ger sig luft en motsats, som ej är alltför
sällsynt och här är det väl snarast Stagnelius, som
tjänat såsom stilmönster. Runeberg brukade i senare år
skämta över sina många flammor, och han hade redan
som femtonårig yngling förälskat sig i en jämnårig
prästdotter i Vasa, Fredrika Juvelius, »blåögd, smärt, poetisk
och behaglig samt icke så litet sentimental», vilken han
ock besjungit under namnet Frigga. Detta svärmeri, som
uppges varat hela sju år, fick väl ett slut genom andra
mera flyktiga tycken, men även dessa måste nu på Pargas
vika för en ny känsla, som helt fyllde honom. Den
gällde ärkebiskopens brorsdotter, Fredrika Tengström.
Denna nya »Frigga», som nu skymtar i Runebergs dikter,
vann honom mera genom inre än yttre företräden, genom
en ej vanlig förening av hjärtats och förståndets bildning.
Om med denna uppspirande kärlek till en början ett
nytt oroselement inträngt i Runebergs själ, så kom
därmed dock så småningom, allteftersom hoppet om genkärlek
stärktes, lugn och harmoni. De missmodiga stämningarna
vika. »Vad jag är säll» är titeln och ämnet för en dikt.
Vad jag är säll! En trogen flicka delar
min ömhet, mina minnen och mitt hopp.
Finns någon fröjd, som i min lycka felar,
den söker jag i hennes armar opp.
För hennes blickars oskuldsfulla värma
uppblomstrar härligt mina känslors vår,
och såsom fjär’lar hennes kyssar svärma
omkring det Eden, i mitt hjärta rår.
Den formliga förlovningen med ringväxling ägde rum
först i december 1828, men att de unga redan på våren
funnit varandra, därom vittnar ett par då tillkomna dikter,
såsom en »Färd från Abo», där Runeberg skildrar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
