Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Älgskyttarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
JOHAN LUDVIG RUNEBERG
4. Älgskyttarna.
Bredvid de nu omtalta erotiska dikterna finnas en
del andra, som äro födda av Runebergs kärlek till det
finska landet och det finska folket. En sådan är
»Bondgossen», en typ för den finska ihärdigheten och tålamodet,
en dikt, som Runeberg senare satte kanske högst bland
sina äldre. Liknande karaktärsskildringar av högre rang
äro den allbekanta lilla berättelsen om bonden Pavo och
»Graven i Perrho», om Thomas Hane och hans sex söner,
som alla dogo hjältedöden för fosterlandet. Och dessa
följdes av den stora episka skildringen Älgskyttarna, som
sedan flera år sysselsatt Runeberg.
Såsom första uppslaget till denna dikt kan man
betrakta en skildring på hexameter av en vargjakt, vilken
Runeberg redan som ung student 1823 hade skrivit, och som
han sedermera i ett par omgångar noggrannare utarbetade.
Vistelsen i Saarijärvi och Ruovesi föranledde honom
emellertid att lägga en bredare plan. Han skriver härom 1839
till sin ryske översättare och vän Grot: »År 1826
började jag Älgskyttarna med varma minnen av de ödsligt
sköna nejder, de enkla, grovt tillhuggna, men allvarliga
och innerliga människor, bland vilka jag de tvenne
föregående åren levat», och som utmärkte sig för »en
patriarkalisk enkelhet, ett djupt manligt tålamod, en medfödd klar
blick i livets innersta förhållanden».
Den dikt, som sålunda tillkom, hette Älgjakten och
utgjorde ett mellanting mellan den äldre skildringen av
vargjakten och de senare Älgskyttarna. Kamraterna, för
vilka Runeberg läste upp den, grepos av beundran och
ville hava den tryckt genast, men skalden själv lät den
1 Insänt till Svenska akademien 1831 blev detta stycke där
belönat, men blott med mindre priset, vilket väckte Runebergs
stora förtrytelse: han var därmed botad för att vidare deltaga i
sådana tävlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
