Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Runebergs senare liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNEBERGS SENARE LIV
47
av något liknande innebörd har skalden själv angivit ett
grunddrag i hela sitt författareskap, ett grunddrag, som
envar också lätt lägger märke till.
Denna förkärlek för de stora, rena linjerna, för den
enkla och klara formen hade dragit Runeberg till Franzén,
den hade satt yxan i hans hand för att borthugga alla
grannlåter varmed fosforismen och tegnérismen utpyntat
sig, den hade fört honom till antiken och hade ytterligare
sugit näring av denna senare. Runebergs ståndpunkt
ligger ej så långt bort från den, de stora tyskarna vid
sekelskiftet 1800 intagit; antikens humanism hade blivit
lösen för Goethe och Schiller.
»Mångfalden och skiftningarna» sköt Runeberg åt
sidan; sammansatta naturer har han aldrig egentligen
tecknat, och det subjektiva intresserade honom icke, det
var för honom i hans sundhet en sjuklighet. Städse söker
han den poesi, som spirar ur de ursprungligaste, allmänt
mänskliga förhållandena, vilka i alla tider skola bliva
sångens medelpunkter: naturen, kärleken, familjen,
fosterlandet, religionen.
Om Runeberg sålunda hörde humanismen till, så har
han dock genombrutit dess begränsning. Samtiden såg i
honom en realist, och det med rätta, men denna realism
består egentligen i äkthet och saklighet och går knappast
utöver vad som anstår en klassiker. Men på en punkt
var han, man skulle kanske våga säga, mera modern, näm
ligen i sin humor. Det är också tack vare denna han vida
mera än någon annan humanist blivit en folkets skald.
Han skänkte den svenska poesien några av dess
dyrbaraste skatter, men en alldeles särskild betydelse har
han givetvis haft för Finlands folk under deras långa
kamp för sin självständighet. Med avseende därpå har
nyligen därifrån yttrats (av Gunnar Castrén): »Bland dess
förutsättningar är den anda, som besjälar Runebergs verk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
