Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albansk utmaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Albanien skulle besvaras med ett folkkrig som inte erkände
några gränser och som oundvikligen skulle leda till världskrig.
Ansvariga statsmän i såväl Förenta Staterna som Sovjetunionen
anser att detta är oanständigt och krigshetsande. De vill ju blott ha
en fredlig samexistens. I Tjeckoslovakien som i Spanien.
Den albanska bristen på anständighet begränsas inte till att dess
regering förklarat sig beredd att försvara sig mot både Pentagon
och Kreml och de mindre makterna. Också i Förenta Nationerna
har Albanien visat prov på djup oanständighet. Vid den nittonde
generalförsamlingen ställde Albaniens delegat Halim Budo en
ord-ningsfråga. Han föreslog att stadgarna skulle följas.
Det är inte i kraft av någon mäktig militärmaskin som Albanien
kan föra denna politik. Hela det albanska folket är beväpnat, men
flotta, flyg och pansar är —• naturligt nog — inte särskilt starka. De
sovjetiska ledarna sökte undergräva Albaniens försvar genom att ge
sina officerare order att stjäla Albaniens åtta u-båtar i maj 1961.
Det är självklart att denna stöld retar albanerna. Men den
undergrävde knappast Albaniens försvar som är grundat på att hela
befolkningen är beväpnad och kan försvara sina berg.
Det är heller inte i kraft av någon rikedom i ekonomisk mening
som Albanien förmår följa en självständig linje. Det är inte som om
Albanien vore en mäktig handelsrepublik; ett Venedig, en
Hansa-stad. Det är inte som för sextonhundra år sedan då Durres var en av
de mäktiga handelsstäderna i medelhavsområdet. Under
mellankrigstiden var Albanien det fattigaste landet i Europa. Det var en
italiensk halvkoloni. Det hade inte ens trettio högskoleutbildade
tekniker. Dess nationalbibliotek innehöll blott 12 000 band. Folket
levde i djup misär. Men revolutionen har rest landet ur denna misär.
Med handelsbojkotter och blockader har såväl Washington som
Moskva sökt svälta Albanien till följsamhet och lämplig
underdånighet. Det har inte lyckats. Albanien är inte rikt. Det är fortfarande
präglat av det förflutnas fattigdom. Men i de albanska gränsbyarna
mot Grekland lyser det elektriska ljuset från skolor, småindustrier
och bostadshus under det att byarna på andra sidan gränsen ligger i
djupt fotogenmörker. Albanien utvecklas.
Men den albanska utmaningen är mer långtgående än så. Det är
inte bara att folket nått och behåller sin nationella självständighet
och utvecklar sin ekonomi. Detta lilla och fattiga bergsland som
omvandlas till industriland genomför denna omvandling med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
