Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albaniens självständighet och den proletära internationalismen eller Branting och de albaniska stammarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Keir Hardie, när de var för sin ledande nation manade till att
hålla samman om vad här framlagts . . . Nu var man framme vid
avgörandet. Ingen stämma till protest eller avvikande yttrande hade höjts; vad
som i fråga om önskemål självklart fanns olika hade dock insett att här
betydde endräkten allt! Hela församlingen reste sig på Greulichs
maning och en skog av armar sträcktes för det samlade uttrycket för
Internationalens fredsappell i en den allvarligaste stund. ’Nu partivänner’,
ljöd vår 71-årige veterans klara röst, ’ha vi övertagit förpliktelsen att
med alla medel som svara mot våra möjligheter och vår förmåga,
hindra massmordet i Europa.’ Och kraftigt ljöd Internationalens
refräng genom salen, understrykande löftet.”
Så som Branting beskrev det i Social-Demokraten 29 november
1912 verkar det nästan som om detta manifest hade varit en
fredsappell i allmänhet. Vackra ord om broderskap och folkförbrödring
och fred. Så uppfattade också många av delegaterna situationen.
Flera av dem som i Basel hållit ”lysande och inspirerade tal” ledde
två år senare sina organisationer ut i det stora kriget; bröt mot alla
sina ”lysande och inspirerande” ord och blev ansvariga för att en hel
generation europeisk arbetarungdom dog i skyttegravarna.
Men när de stod där och sjöng i Basel var deras förräderi ännu
inte helt avslöjat. Ännu tvangs de oftast handla så som
medlemmarna givit dem i uppdrag. Det var bara vänstern inom Internationalen
som misstänkte dem och som ställde frågor om deras uppträdande
och deras politik. Men denna vänster kallades ”extremistisk” och
frågorna ansågs — i bästa fall — vara oförsynta och splittrande och
tyda på bokstavsträldom och visa brist på förståelse för praktisk
politik. I andra fall ledde frågorna till att de kritiserade slog tillbaka
med hela sin makt. Men inte ens den mest konsekventa vänstern
inom Internationalen drömde då år 1912 om att dess kritik mot
opportunismen skulle visa sig ha skjutit långt under målet när de stora
högersocialdemokratiska arbetarledarna själva visade vad de gick
för i augusti 1914.
Det manifest som antagits i Basel var nämligen inte ett vagt
fredsmanifest. Baselmanifestet var en mycket klar analys. När man
därför säger att de flesta ledande och ansvariga höga
socialdemokratiska förtroendemännen förrådde socialismen år 1914 så innebär detta
inte att man använder ordet ”förräderi” som en fras, som en allmänt
nedsättande beskyllning. De bröt öppet och direkt mot de konkreta
beslut de själva godkänt i Basel. De visste vad de gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
