Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albaniens självständighet och den proletära internationalismen eller Branting och de albaniska stammarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det de engelska, franska och tyska socialisternas uppgift att med all
kraft motsätta sig erövringspolitiken i Mindre Asien, vilken skulle leda
raka vägen till ett världskrig . . . Övervinnandet av antagonismen
mellan Tyskland å ena sidan samt England och Frankrike å den andra
sidan skulle avlägsna den största faran för världsfreden, försvaga
maktställningen för tsarismen, som utnyttjar denna motsättning,
omöjliggöra Österrike-Ungerns överfall på Serbien och säkra världsfreden. På
detta mål måste därför Internationalen framförallt rikta sina
bemödanden.”
Så analyserade Internationalen det kommande imperialistiska
roffarkriget i Europa. Det var en internationalistisk och socialistisk
analys. Men när man skall bedöma de högersocialdemokratiska
ledares handlande vilka två år efter det att de enhälligt antagit detta
manifest och uppfodrat:
”. . . arbetarna i alla länder att emot den kapitalistiska imperialismen
ställa kraften av proletariatets internationella solidaritet.”
sålde sig till ”sin” bourgeoisi, förrådde Internationalen och förde
sina medlemmar och väljare i döden är det inte bara analysen man
bör lägga märke till. Baselmanifestet var mycket sakligt.
I Baselmanifestet ställdes partierna inte bara inför uppgiften att
bekämpa den härskande klassen; de ställdes inför uppgiften att
bekämpa den egna härskande klassen. Två år senare skulle
högersocialdemokraterna i Tyskland förklara att de visst bekämpade den
härskande klassen — i Ryssland. De franska högersocialdemokratema
skulle förklara att de bekämpade den härskande klassen — i
Tyskland. Men i Baselmanifestet hade samma ledare ”enhälligt” erkänt
att deras uppgift var att i varje land bekämpa den egna härskande
klassen. De tyska, den tyska; de ryska, den ryska; de franska, den
franska. Det fanns i manifestet ingen tvekan om den saken.
I manifestet förpliktades också — uttryckligen — ”de
parlamentariska representanterna” att uppbjuda allt. Senare skulle många av
dessa som ”enhälligt” antagit detta försöka slingra sig och hävda att
de inte svikit, det var folket som svikit. Folket hade varit
entusiastiskt för kriget. Folket hade svikit sina ideal. De ”parlamentariska
representanterna” hade bara följt folket. De glömde i detta försvar
att ”folket” stod under krigslagarna när det kallades till fanorna. De
enda som kunde tala öppet var just ”parlamentarikerna” och redak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
