Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Men vilken självständighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På samma sätt som Ryssland hycklade omsorg om sultanens
rättigheter så hycklade Österrike-Ungern och Italien omsorg om
Albaniens självständighet. Såväl det ena som det andra var blott de
lämpliga ord i vilka erövringslystnaden klädde sig.
Den franska diplomatin ansåg det omöjligt att nå de ryska målen,
kunde därför samman med de engelska diplomaterna formulera en
kompromiss: Albanien skulle bli en självständig stat, dock denna
självständighet skulle stå under makternas gemensamma kontroll.
Den ryske ambassadören, Benckendorf, anslöt sig på mötet den 20
maj 1913 till denna ståndpunkt och makterna hade nått sin
kompromiss.
Med hjälp av deras påtryckningar infördes i fredsfördraget
mellan de stridande staterna på Balkan i § 3 att såväl Turkiet som
Balkanstaterna överlämnade åt makterna ”uppgiften att fastställa
Albaniens gränser och varje annan fråga som rörde Albanien”.
Nu återuppstod konflikten på ett nytt plan. Trippelalliansen
önskade det omedelbara tillsättandet av en albansk furste (”albansk” i
betydelsen härskande över Albanien, inte i betydelsen ”stammande
från Albanien”); Ryssland och Frankrike önskade en internationell)
kontrollkommission och en provisorisk statsorganisation. Deras
beslut segrade i den formen att Albanien skulle stå under makternas
kontroll. Dess prins skulle väljas av makterna; en Internationell
Kontrollkommission skulle styra landet; dess uppgift var att handha
hela administrationen och hela budgeten. Denna Internationella
Kontrollkommission skulle bestå av 7 medlemmar = en
representant för vardera makten och en alban. Den inre säkerheten skulle
upprätthållas av ett gendarmeri organiserat av svenska officerare.
(Då Sverige undanbad sig fick Holland äran.)
Den 29 juli 1913 beslöts att:
”§ 1. Albanien utgör ett autonomt, suveränt och ärftligt
furstendö-me . . . under de sex makternas garanti.
§ 2. Varje suzeränitet mellan Turkiet och Albanien är avskaffad.
§ 3. Albanien är neutraliserat: dess neutralitet är garanterad av
makterna.”
Frågan om Albaniens politiska gränser var komplicerad. Serbien
och Montenegro ville ha norra Albanien; Grekland ville ha södra
Albanien. Ryssland stödde dem. Om Albanien skulle bli
självständigt skulle det åtminstone bli så litet som möjligt. Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
