Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inte bara en kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevara sin makt och sina privilegier hade de alla gått över till de
italienska fascisterna —- liksom de tidigare gått över till varje annan
ockupant. I revolutionen 1924 hade man inte gjort som ”Drita” sagt;
man hade inte ryckt upp trädet med rötterna och feodalklassen var
Albaniens död.
För att bevara sina personliga privilegier lät de Italien kolonisera
landet. Då de inte litade på att själva kunna bevara sin makt satte de
sin lit till utlänningarna. År 1938 hade Italien 280 000 000 guldfranc
investerade i Albanien. Italienarna var landets herrar. När
Mussolini beslöt sig för att ockupera Albanien — ett beslut som fattades
för att Mussolini hade blivit orolig för att axelpartnern Hitler skulle
börja intressera sig för Adriatiska havet — då vågade denna
feodalklass inte försvara sig. Att ge folket vapen och tillåta folket att
försvara sig skulle kunna hota feodalherramas egendom. Hellre då
italienarna. Den albanska feodalklassen och den franska bourgeoisin
delade åsikten att den främmande ockupationen var bättre än det
väpnade egna folket. Den främmande ockupationen ändrade inte
egendomsförhållandena; dess enda olämplighet ur de härskande
klassernas synvinkel var att de främmande ockupanterna ville vara
med om att dela den profit man kunde suga ut ur folket. Men hellre
en delad profit än ingen profit alls.
Sedan kontrarevolutionens seger år 1924 hade Albanien varit en
halvkoloni där den korrupta inhemska feodalklassen med hjälp av
sina gendarmer styrde landet i de utländska intressenternas intresse.
Det fascistiska Italien behärskade Albaniens ekonomi. Varje
försök till utrikespolitiska extraturer — som försöket att ta kontakt med
Paris 1934 — visade sig inte bara som ettsätt att byta herrar
(Frankrike hade inget emot att efterträda Italien så länge det inte behövde
betala för det och kunde få en lämplig profit) utan också som en
omöjlig politik. Den härskande klassen i Albanien förmådde inte
föra någon självständig politik och förmådde inte värna landets
självständighet; ty varje sådan politik skulle ha krävt folkets stöd och
folket kunde — det visste Ahmed Zogu och alla hans klassbröder —
visserligen stödja en politik som siktade till nationell självständighet;
det ville inget högre — men den härskande feodalklassen skulle
stödjas av folket som repet stödde den hängde.
Albanien var självständigt så som länder i Förenta Staternas
inflytelsesfär var självständiga. Det var en koloni där kolonisatören inte
behövde sörja för annat än instruktörer till gendarmeriet; den in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
