Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugo år efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag på Tidens förlag 1954. Under femtiotalet gav
jag sedan ut ytterligare tre romaner. Med en
kontinuerlig tidskriftspublicering under hela decenniet och
med fem utgivna volymer torde jag vara femtiotalist.
(Det jag publicerade mellan 1944 och 1949 är nog
inte tillräckligt för att jag skulle kunna etiketteras
som fyrtiotalist.)
Frågan är naturligtvis ingen årtalsfråga. Det fanns
en sådan femtiotalism som den vilken definierades
av Lilla Uppslagsboken. Mot den femtiotalismen förde
jag en medveten och utförlig polemik under hela
decenniet.
Också personfrågor är sakfrågor. Att de svenska
decenniegrupperingarna ofta inte ter sig som
ideologiska bildningar utan som matlag vilka flyttat sig
fram till stipendieborden beror inte på att de saknar
ideologi utan på att den ideologi vilken de
sampratat sig fram till är så grund.
Jag har aldrig haft särskilt mycket umgänge med
författare. Jag föredrar att läsa dem. Och jag
föredrar att folk läser mina böcker framför att de börjar
tala till mig om vad jag skriver. Och de flesta bland
mina skrivande kolleger under femtiotalet fann jag så
ointressanta att jag aldrig brydde mig om att umgås
med dem. Men det gavs undantag.
Under femtiotalets första år träffades Kurt Aspelin
och jag ganska ofta. Vi diskuterade litteratur. Vi
var inte överens om synen på de svenska lyrikerna
(fyrtiotalet) och vi var heller inte överens om
nödvändigheten av en hänsynslös och vulgär hårdhet i
skrivandet, något jag då hävdade. Vi förde långa
diskussioner om Diderot och romantiken. Där var
vi överens.
Med Folke Isaksson höll jag en diskussion gående
genom hela decenniet. Med Stig Claesson samarbetade
jag i Demokratisk Ungdom och Festivalkommittéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>