Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det radikala och det mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
början av trettiotalet var till exempel en tysk konstnär,
George Grosz, mycket känd. Han ansågs, och ansåg
sig väl också själv vara, mycket radikal. Han var en
hänsynslös avslöjare av borgerlig dumhet, dårskap,
fulhet, lastbarhet. Se på teckningen — som illustrerar
denna artikel — av borgaren vid restaurangbordet.
Kanske tycker man först att den är just så hänsynslöst
avslöjande som den borde vara. Det är ett kräk, ett
äckligt kräk Grosz har tecknat.
Men om man ser närmare efter, upptäcker man att
det inte bara är borgaren han angriper, det är
människan. Grosz framställer människan i sin förnedring.
Hans avslöjande är inte ett avslöjande av en falsk
kultur utan en hopplös svartmålning av människan.
George Grosz var själv antifascist och fick gå i
landsflykt undan fascisterna. Men var det andan i dessa
teckningar som kunde ha hjälpt de tyska arbetarna till
enighet och sammanhållning inför fascismen? Var det
den människosynen som skulle kunna ställas upp mot
fascismens människoförakt?
Självklart inte. Skillnaden mellan fascistens
människoförakt och Grosz’ människoförakt är ytterst ringa.
Den som såg livet och människorna så, han kunde inte
gå till arbetarrörelsen, han kom att höra hemma i SA.
Jag tar Grosz som exempel just därför att han själv
var antifascist, därför att han så tydligt visar
skillnaden mellan en radikalism som bara är hat och fraser
och en radikalism som Chaplins som är mänsklighet
och kärlek. Nu sitter Grosz i New York och målar
societetsporträtt av dollarmiljonärskor under det att
han i privatbrev till de gamla vännerna i Europa
gyck-lar över sig själv och sin utveckling. Hatet blev sterilt.
Denna det sterila hatets, det äckelmagade
avslöjandets ”radikalism” har ingenting att göra med den
kultur som arbetarklassen vill företräda. Den är ett
rent borgerligt fenomen. I sin hätska skenkamp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
