Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radikalt och radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning skulle känna någon större samhörighet och
sympati för de radikaler som då förde den stora striden
för rätten att häda.
Men de norska intellektuella skulle senare visa sig
mäktiga den kraftfullaste skandinaviska protesten mot
Hitlerväldet med Carl von Ossietzkys fredspris.
Carl von Ossietzky var den tyska fredsrörelsens
största namn, han hade under weimartiden
hänsynslöst avslöjat den tyska generalstabens revanschplaner,
han hade inte nöjt sig med att varna för Hitler och
hans politik, han hade även in i det sista arbetat för
att nå en samverkan mellan alla antifascistiska
grupper från liberaler till kommunister till den tyska
demokratins och den europeiska fredens försvar. Nu år
1936 satt han inspärrad i det ökända
koncentrationslägret Esterwegen. Att det norska Stortinget i det läget
tilldelade honom Nobels fredspris var en handling av
sådan moralisk lödighet och styrka att det blev en
världssensation — och mer än en sensation en symbol.
Man kan visserligen tycka det är sorgligt att i
Stais bok läsa de fega och brottsliga dumheterna i
stil med Hamsuns: ”Hvad om Hr Ossietzky heller
halp til litt positivt nu i denne sväre Overgang da
hele Verden flekker Tänder mot Myndigheterne i
det store Folk han tillhörer?” men det överväldigande
intrycket blir den styrka och det mod som då visades
och som tolkades i Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidnings ord: ”Det (det norska stortinget) har vågat
en handling som innebär en moralisk dom över en
regim som i fredsarbete ser en förbrytelse. Det norska
Stortinget har vågat att göra sig till tolk för världens
samvete. Det har talat i mänsklighetens namn.”
Den gången nådde den norska
trettiotalsradikalis-men sin största seger därför att den förmådde ställa
problemen enkelt och klart utan att låta sig förvillas,
därför att den tog sikte på tidens stora fråga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>