Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvar för en generation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ilsk och förbannad. Den syntes mig så orättvis.
Visst är det riktigt att ungdomen inte utmärker sig
för politisk och social aktivitet eller medvetenhet i
någon större utsträckning. Visst är det sant att de nya
ungdomskullarna undviker att rösta eller till stor del
röstar borgerligt. Visst är det sant att vi sällan ställer
upp på att resa ut i bygderna och hålla oavlönade
föredrag för det ena eller andra. Men skulle det vara
så konstigt? Och skulle trettiotalsradikalisterna ha
den minsta rätt att komma med kritik?
Ty vi gör ju inte detta av ond vilja. Vi har ju inte
sammankallat ett ”allmäntskandinaviskt
ungdoms-möte” för att besluta om inaktivitet. Nej, det är en hel
del saker vi inte ställer upp på, men det beror nog
mest på att vi inte ser de målen som verkliga. Som mål
värda att slåss för.
Vi har all respekt för RFSU. Men RFSU skulle slå
ifrån sig med tusen händer om någon beskyllde det för
att vilja vända samhället ut och in, att omvandla
köns-moralen; det, det sa vi ju för så länge sen, nu är vi
ju bara ett affärsdrivande verk i ädelt upplysande
syfte. Är det då så konstigt att vi inte går ut och slåss
för RFSU?
Vi ställer heller inte upp på psykologin. Den har
gjort mycket vettigt, men den blev ingen murbräcka,
kunde inte bli det då den blott rörde en del av
samhällslivet. Det var naturnödvändigt att den kom att
urarta till anpassningsmetoder och industripsykologi.
Ska vi då ställa oss upp och slåss för den? Eller för
Kneipp-kurer? Inte utan hygglig lön!
Och även själva arbetarrörelsen. Visst står vi
positiva. Vissa, som jag, skulle inte kunna tänka oss att
stå utanför den, då vi i den — trots allt — ser den
enda utvägen. Men en arbetarrörelse som inskränkt
sig till relativt små mål och korta perspektiv, kan den
elda? Visst är pensionsfrågan viktig. Men är det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
