Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räcker 30-talets analyser?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom naturligtvis att bli borta. Jugoslaviens ställning
blev aldrig föremål för verklig debatt i våra länder.
Man kan ta många exempel, det har också
framhållits att man är medveten om detta. Internationellt
och nationellt. Men det räcker inte med att säga att
man har haft fel i allmänhet, man måste inse var
felen har legat. Vilka faktorer som spelat in.
En stor del av ansvaret för våra unga konstnärers
och författares ”idélöshet” vilar på den kommunistiska
rörelsen. Om man icke tar detta ansvar utan söker
alla orsakerna i andra, yttre förhållanden, ja, då
har man också omyndigförklarat den kommunistiska
rörelsen som idébärare och livgivare.
Men jag är övertygad om att man tar sitt ansvar.
Vilka vägar står då öppna? Vad kan göras?
Förutom de stora, politiska och sociala
omvärderingar som måste till för att skapa bättre möjlighet för
arbetarrörelsens enighet finns det många små saker
som sammantagna kan ge plattform för svensk
socialistisk debatt.
Man kan till exempel undersöka hur den
kommunistiska pressen skött sin kulturdebatt. Det borde
finnas möjligheter för att den kommunistiska pressen
åter — som under tjugotalet — blev ett forum för
den allvarliga kulturdebatten. Men då fordras att
man inte är rädd för inlägg.
Att hålla sig till ”vettiga” inlägg, det är nog bra,
men det kan man till stor del göra även i Svenska
Dagbladet. Att låsa sig vid definitioner och
kulturanalyser som satts på pränt för trettio år sedan i ett
annat världsläge, det är nog också bra, om man vill
nöja sig med att vara bakåtblickande. På så sätt
kan man fylla sin funktion som recensent och
be-römmare av det redan för tjugo år sedan
recenserade och berömda.
Men inom skrivandet är det inte längre trettiotals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>