Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sluter dock inte uppriktighet) — först komma med
trosbekännelsen till de akuta idealen innan jag redovisar
min djupa misstänksamhet. Alltså:
Nu bryts överklassens bildningsmonopol.
Bildnings-monopolet var dock icke monopol på bildning, utan
monopol på de samhälleliga maktpositionerna.
Bildningens mandarinknapp gav åt överklassens bam makt, ära
och pengar. Nu när överklassens monopol bryts och
skolvägen (i princip) öppnas för alla barn kan också
du erövra mandarinknappen. (Fast inte ens
mandarinknappen gör dig till koncernchef. Där behåller
överklassen monopolet åt de sina. Men du kan få bli en
högt kvalificerad och högt betald medarbetare). Hade
du varit fyrtio år äldre hade du inte haft denna
möjlighet. För den generationen — som dina föräldrar
tillhör — fanns inte stora möjligheter. Ett litet fåtal
förmådde då bryta in i överklassgymnasiema (och blev
då oftast ytterligt angelägna att markera att de alls
inte var «arbetare» utan pålitligt konservativa). En av
de stora politiska uppgifter den generationen stod inför
var att bryta detta överklassmonopol och få en
demokratisk rekrytering till skolorna. Denna demokratiska
rekrytering var inte en formell fråga (formellt hade
även de samma rätt att gå i gymnasium som
överklassens barn) utan en fråga om realiteter, om pengar.
Det att du nu är bland dem som har till uppgift
att memorera 5000 engelska glosor är ett demokratiskt
framsteg.
Men jag förmådde inte ens göra denna trosbekännelse
entydig. Och trots att jag inser framstegen är min
entusiasm måttlig. Ty när jag läser alla de vackra orden
och alla de fina fraserna blir jag misstänksam. Om
man lämnar sentimentaliteten åt sidan och ser till vad
som verkligen skett så är det hela ju så mycket enklare.
För hundra år sedan skulle svenskarna göras
läskunni-ga. Det var nyttigt. Inte bara för att torparna skulle
kunna läsa i katekesen, frukta Gud och dagligen be om
en god och trogen överhet, utan för att det
behövdes läskunniga arbetare. Annars hade utlänningarna
inte investerat i industrin. För fyrtio år sedan fick
arbetarbarnen lära sig precis så mycket som behövdes för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
