Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dokumentärfilmen överhuvudtaget hör hemma på
biograferna längre. Har inte TV här tagit över en hel
filmgenre? Svaret är att den medelmåttiga
dokumentärfilmen inte längre har något på biograferna att göra —
men att en lysande dokumentärfilm ... säkert skulle
kunna fylla biograferna ... runt hela jordklotet.»
Skulle alltså det medelmåttiga höra hemma i det
medium som når hela publiken och det lysande höra
hemma i det medium som når en del av publiken? Är
det inte riktigare att säga att den medelmåttiga
dokumentärfilmen hör hemma i soptunnan, bredvid den
medelmåttiga poesin, de meddelmåttiga tavlorna, de
medelmåttiga pop-skivorna, de medelmåttiga pjäserna? Att
det lysande däremot hör hemma i varje medium som når
publik.
Och varför denna gränsdragning mellan biografer och
TV? Så länge vi inte har färg-TV hör färgfilm hemma på
biografer. Så gör också cinemascopefilmer. Men goda
filmer hör annars hemma i TV och goda TV-program
hör hemma även i biografer.
«Annars kanske dess (Filminstitutets) filmskola om
några år kommer att utbilda begåvningar åt en
expanderande TV i stället för åt en tynande svensk
filmproduktion — och det vore ju inte enbart komiskt.»
Nej — det är inte komiskt. Det är självklart.
Visserligen kommer filminstitutets finansiärer liksom våra
politiker att streta mot, men (om vi inte får kriget över
oss) inom överskådlig framtid kommer vi att köra 48
timmar TV om dagen (våra utredare till trots). Det blir
skådespel åt folket det. Och dit kommer alla begåvningar
att sugas. Visst blir biograferna kvar. För vidfilmer och
repriser.
Liksom teatrarna blir kvar. Och böckerna. Och
tavlorna. Det som däremot inte kan bli kvar är
inställningen att den stora publiken behöver det medelmåttiga.
Och vår kulturpublik — som till och med accepterat
att även den har porr-behov — får erkänna att den har
TV. Ta ut lådan ur garderoben och genom detta tittrör
se in i verklighetens skådespel. Det konstnärligt
redigerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>