Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så skulle människan utan tvivel bli överflödig på
jorden.»
Citatet gör boken orättvisa. Det är huvudpersonens
enda förnuftiga tankegång. Resten av boken är
någonting som närmast påminner om vad Frasse
Gyllen-hjelm i Kochs «Guds vackra värld» skulle ha
åstadkommit med hjälp av ordlista och skrivmaskin. Detta
är en moralisk bedömning.
Men det omoraliska är inte knullerierna. Och det
omoraliska är inte det pornografiska, det erotiskt
upphetsande. Det omoraliska i denna litterära undervegetation
är det slappt Frasse Gyllenhjelmskt accepterande.
Bristen på förnuft och revolt.
Detta gäller hela det material jag fått. Bilderna:
«Inblick i sängkammaren under bröllopsnatten» eller «en
originell ställning — svår att beskriva» eller «rena rama
bordellen — mer skall ej sägas här», utgör också de
bara bekräftanden och förstärkanden av det
existerande.
Man ber mig köpa «Åtrå i möte, en fantastisk
hetsande sexbok om Kurt och alla flickor han mött...»
men också «Vårt kungahus». «Följ vårt kungahus
samtliga medlemmar i helg och söcken...» Stämningen
påminner mest om de anonyma brev jag brukar få.
Skällebrev som blandar obsceniteter med försvar av
kungen och officerarna och USA.
Det är möjligt att detta rätt uttrycker den svenska
folksjälen. Folk som inte vill bo grannar med zigenare,
som berättar vitsar för varandra och röstar på
anständiga politiker. Men jag känner inget behov av att
ingå andligt buksvågerskap med dem. Detta
innebär naturligtvis också att jag inte är « kulturdemokrat».
Jag är heller inte romantiker. Dagdrömslitteraturen —
även i dess mest litterära former — är mig lika
motbjudande som dagdrömsmänniskoma.
Min upprördhet är verklig. Men den har dock kluvna
motiv. Jag kan se mig själv som femtonåring gå till
tobakksaffären vid Bällsta Bro och köpa Cocktail.
Jag minns det årets helvete mycket väl. Alla dessa
flickor — och ingen för mig. Det är också självklart
att jag kan bli upphetsad av (välskriven) pornografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
