Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över död man. Och på ett medvetenhetsplan högt över
det folkhemska står medeltidens dödsdiktning. Som hos
Villon (i Ane Randels tolkning)
Jag vet, att fattig liksom rik
att skälm och man av adelsätt,
att snåljåp, lekman och kanik,
att dårar eller folk med vett,
små flickebarn med halsrosett,
av en och varje kondition
med grannlåt och med mjuk barett,
av döden icke få pardon.
Nu krökes näsan, ådror sträckas.
Si, döden bleker alla drag,
när leder tänjas ut och knäckas,
och köttet mjuknar för hans tag.
Du kvinnokropp som är så svag,
du blanka, kostliga och viga,
vill du ej möta smärtans dag,
må levande till skyn du stiga.
Då döden är ett faktum men kulturen samtidigt har en
primitiv och shamanistisk inställning till det
oundvikliga^ att yttre krafter och yttre våld slumpmässigt
drabbar) blir också kulturyttringarna rätt skrämmande.
Om man vill studera vår folklore och exempelvis
tittar på svensk TV kan man iaktta detta pop-kulturens
drag av grymhet och avlivning. Vår kulturs återslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
