Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en till stearinljus bådar ljusare framtidsnätter; att jag
får hämta vatten hos grannen tyder på att min komfort
ökar; att alla dörrar går i baklås är ett tecken på att
min frihet vidgas. (Det enda som inte omedelbart
passar in i bilden är att jag bryter av frammatningsarmen
på min skrivmaskin. Jag svär. Olyckan ingår inte i en
större förnuftig enhet. Den är slump. Men jag finner
det lagbundna även i detta. Min passion för orden gav
mig under utskrivande av höstromanens senaste kapitel
en sådan kraft i uttrycket att frammatningsarmen icke
av slump, utan av passion förintades. Dock — då
denna händelse försvårar skrivandet blir den ett led i den
förnuftiga nödvändigheten att tukta passionen till
eftertanke. Mitt skrivandes självreglerande system.
Feed-back.)
Min hund är dock en oförnuftig varelse. Hon har gömt
sig mellan papperskorgen och hurtsen. Jag ser hennes
svanstipp darra av obehag. När jag böjer mig ner och
kryper in under bordet för att tala med henne och
förklara grävskopans nödvändighet i en förnuftsenlig
världsordning, kastar hon visserligen en skygg blick ut
genom fönstret men ser då den stora käften svänga tätt
förbi och lämnar mig; går till soffan och kryper in med
nosen under den gröna kudden. Hon uppträder helt
mänskligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>