Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En oroad och enerverad läsare har frågat om jag inte
»gillar Sverige». Landet har dock — menar han —
färre brister än »de flesta andra länder på det här
jordklotet». Gott, frågan är ställd och jag tar tillfället i
akt att följa det svenska Margarinbolagets femte punkt
i sin katekes för »säljande personligheter»: »Var
pålitlig — se folk i ögonen med fast blick!»
Men låt mig vänta med nationen och börja med
gillandet. Jag gillar — i betydelsen uppskattar, tycker
om — svensk natur. Särskilt då de landskap i vilka jag
vuxit upp eller bott: Mälardalen, Dalarna, Västkusten,
Norra Skåne med Blekinge och fjällvärlden. Men jag
vet andra landskap och annan natur som jag gillar lika
starkt. Jag uppskattar det svenska språket, delar av
litteraturen, vissa sedvänjor, viss folkkonst och viss konst.
Men jag vet också andra språk, annan litteratur,
andra sedvänjor, annan folkkonst och annan konst jag
uppskattar lika mycket. Då jag är född inom den svenska
kulturkretsen är det för mig ibland lättare att slå mig
i slang med svenskar — särskilt då om vi tillhör samma
generation — än med människor från kulturer jag inte
upplevat. Men samtidigt har jag oftast mer gemensamt
med mina generationskamrater i andra länder än med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
