Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är nu höst. Det kyler om benen när jag går
barfota i skogen. Vattnet pyser upp mellan tårna och det
smakar höst i munnen. Jag såg de första björklöven
falla i går. Det var när värmediset över sjön blåste bort
och vattnet plötsligt blev klart och ultramarin. Direkt
utklämt ur tuben. I dag är luften åter disig, men nu
dimmigt, råkallt disig. Det kittlar i halsen. Den korta
och rätt kvalmiga svenska sommaren är över och när vi
kör in för att hämta öl möter vi långa bilköer på
huvudleden. Semesterbilarna rullar hemåt mot
Stockholm.
Regn mot taket och jag får ha lampan tänd fast det
ännu inte ens är eftermiddag. Och allt detta är
plötsligt mycket skönt. Ljudet av regn mot taket och doften
av höst är som barndom då man låg på vinden och
läste Jules Verne Den hemlighetsfulla ön. »Ett
trefaldigt hurra frambröt ur deras bröst. Granitväggen var
klufven på en bred sträcka. En skummande
vattenmassa nedstörtade där, tog kosan öfver platån och
stupade från en höjd af hundra meter ner på den sandiga
hafsstranden.»
Det var ingenjörsromantik. Senare på hösten när sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
