Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1962
Jag tvivlar på födelsekontrollen
År 1939 var fem på tio av världens befolkning undernärda. Sedan
dess har utvecklingen gått framåt. Nu är sex på tio undernärda.
Fattigdomen är barnrik. Den var barnrik hos oss. De som nu är i
trettio—trettiofemårsåldern kan även de ha starka minnen av de
barnkryllande statarlängorna. Här, i den stora nödens länder (och
den stora lyxens, den starka maktens: Om man glömmer att
något över 100 prinsar bland Indiens 438 000 000 innevånare
besitter 29 proc av landets totala privatförmögenhet kan man aldrig
förstå den sociala verkligheten, de politiska problemen och
regeringens femårsplaner) här kan besökaren tycka att gator och
vägar fylls av undernärda, skrofulösa barn. Åldersgruppen 0—4
år utgör 13,5 proc av den totala befolkningen.
Om man nu utgår från att svälten tilltar i de underutvecklade
länderna, att befolkningen ökar och att befolkningsökningen äter
upp — ja mer än äter upp — produktionstillväxten, då drar man
lätt den slutsatsen att lösningen på dessa länders problem vore
barnbegränsning och familjeplanering. Då skulle de individuella
familjernas standard öka, då skulle varje individ få större andel
av ”samhällskakan”. Välstånd genom befolkningsbegränsning.
Vi har ju i Sverige — speciellt då vi som kan betraktas som
”folkrörelsesvenskar” — en allmänt idealistisk vilja att göra något
för att hjälpa de underutvecklade länderna till utveckling. Men
de stora åtgärderna är för dyrbara. Ingen ledande svensk politiker
skulle våga ställa sig upp rakt mot ”näringslivets” opposition och
säga att vi måste lägga om hela vår handelspolitik. Den egentliga
frågan är en om exportpriser och importpriser.
Än så länge spelas det ekonomiska spelet mellan de rika och
de fattiga länderna så att om det är klave förlorar de och om det
är krona vinner vi. Och jag ser inget skäl att tro att den svenska
regeringen inom den närmaste framtiden vore beredd att slå det
spelet överända. Man får vänta på den dag då dessa fattiga länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
