Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbildat en ny operationsteknik. Materialet har just publicerats.
Med ett enkelt ingrepp kan nu fertiliteten återställas. Den tekniken
vore användbar om det förelåg ett starkt socialt behov av
barnbegränsning.
Men tyvärr är det så att i den stora fattigdomen representerar
barnen ett kapital för familjen. Det finns studier över
slumförhållanden i Delhi där det framgår att ökat barnantal leder till ökad
standard för familjen. Barnen drar in pengar till familjen. Barn är
arbetskraft. I fattigdomen krävs många barn för att några skall
överleva. Barnen är föräldrarnas enda trygghet mot ålderdom och
sjukdom. Det blir först i högre samhällsskikt (från lägre
statstjänstemän och uppåt) som barnen blir en ekonomisk belastning.
Det är först när de fattiga länderna inte längre präglas av sin
fullständiga fattigdom som barnbegränsning innebär en familjernas
standardhöjning och folket därför känner det som ett behov.
Vår svenska insats kommer att grunda sig på en felsyn. Det
är inte tekniken som fattas. Hela den traditionella
preventivtekniken besitter man redan i dessa länder. Har också begagnat den i
tusentals år. Fattigdomen själv gör det ekonomiskt omöjligt för
familjerna att barnbegränsa sig. Om vi på allvar hemma vore
oroliga över ”befolkningsexplosionen” i världen då skulle vi så lägga
om vår handelspolitik att dessa länder fick en snabb möjlighet att
utveckla sig.
Det är också påtagligt att de svenska läkare som arbetar ute på
fältet i våra familj eplaneringsproj ekt är medvetna om att en
mänsklig levnadsstandard är förutsättningen för
familjeplaneringen. Därför arbetar också våra projekt med mödravård och
familjevård. Det är ett gott arbete, ett humanitärt arbete, det gör sitt till
att stärka kvinnornas (åtminstone några kvinnors) människovärde
— men det är inte en svensk insats för befolkningsplanering.
Jag tvivlar, jag tvivlar i allra högsta grad på den svenska
politiken i denna fråga. Den är teoretiskt oklar, praktiskt
ogenomförbar och dess deklarationer motsvarar varken läget i de
underutvecklade länderna eller det arbete som de svenska familj
eplane-rarna där utför. Den svenska kampanjen för en svensk familj
epla-neringsinsats i världen blir därför egentligen ett handtag åt de
krafter som vill hålla de fattiga och usla kvar i sin fattigdom och
uselhet. Våra goda motiveringar och vår ärliga vilja till trots.
Stockholms-Tidningen 4-1-62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
