Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag att det regnar. Sakta kommer en grå gryning med snål blåst
och i det matta vintermorgonljuset faller blöta gula löv tungt mot
stengolvet. Jag sitter vid skrivmaskinen och ser ut genom fönstret.
Tre magra strövarkor huttrar under peepulträdet. En outcastflicka
går förbi, hennes trasiga röda sari slänger regntung om benen på
henne. Två byggnadsarbetarkulis springer med stora sjalar virade
om huvudet. Värden vår kommer ut på trappan, han har
armérocken över axlarna, han ser ut i regndagern och går åter in . ..
. .. Och utifrån var Indien alltid så lätt att förstå och att tro
på. 1956 till exempel. Då Nehru och Kongresspartiet förklarade
att det socialistiska samhällsmönstret vore Indiens framtid. Detta
tycktes ge ett svar. Vi satt i Geneve och diskuterade Indien då.
De italienska kamraterna pekade på den indiska utvecklingen och
menade att detta visade att verkligheten var polyform. Det gavs
icke blott två vägar, det gavs ett otal vägar. Allt ledde framåt.
Allt. Detta belade de med många teoretiska utläggningar, citat
och logiska tankekedjor.
Det socialistiska samhällsmönstret ja. Nu skulle jag inte kunna
förmå mig att ta orden i min mun när det gäller Indien . . .
18.12.61
I natt marscherade de indiska trupperna in i Goa. Äntligen!
Truppförflyttningarna var ju klara för flera dagar sedan. Alla bara
väntade. Marschordern uppsköts två gånger. Hade nästan fruktat
att det skulle lyckas ”förnuftets röster” att stoppa Goas befrielse.
Men trycket från det indiska folket och från de afrikanska staterna
hade väl blivit för starkt... Lyssnar på radion. Menons
deklaration. Men varför dessa onödiga ursäkter? . . . Nödvändigheten var
solklar. Just nu är det som om trycket lättar i alla fall. Klart är
att i en konflikt mellan Portugal och Indien liksom i en konflikt
mellan Storbritannien och Indien man alltid måste välja Indien.
Även det Indien som är. Den andra frågan blir i valet mellan de
härskandes Indien av stora fraser, lyx och överflöd och prat om
att detta är ”socialistiskt samhällsmönster” och de behärskades
Indien av nöd, elände, svält och död . . . Dock i natt marscherade
de indiska trupperna in i Goa. Kolonialismen upplever
dödsryckningarna. Och varje uppnått mål blott en etapp. Alltid.
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
