- Project Runeberg -  Tal om hjälp /
57

(1971) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na till de svenska cheferna för två av de största företagen med
svensk anknytning i Pakistan lagar själva maten. Inte för att de
är tvungna till det; utan därför att de har människovärde. De vill
inte bli föremål. Jag håller med dem. Helst arbete; men hellre
hemmaarbetande hustrur än blott dekorativa, talföra madrasser
vid swimmingpoolen.

Men hjälparna är mer fixerade vid sin märkliga roll än
privatkapitalets chefer. Det är som om deras status krävde att de skulle
leva ståndsmässigt. Även till priset av sinnesfrid, liv och hälsa.

Jag vill inte nämna orten och projektet. Det finns inget skäl
att hänga ut enstaka olyckliga individer — de är blott offer för
ett orimligt system. Men ett svenskt projekt i Pakistan lider av
amöbiasis. Amöbiasis, hakmask och rundmask. De svenska
familjerna i detta projekt tycks ha tarmar som blivit rena
vilddjurs-reservaten för lägre organismer. Svenskarna har ett dystert liv.
Halva styrkan är ständigt sjuk. De som återvänt till Sverige från
detta ställe har svåra följ dsjukdomar. Det är en dyster bild som
framträder i den ena rapporten till SIDA efter den andra.

Jag skämtar inte. Amöba bör man inte skämta med. Experterna,
deras hustrur, deras barn har alla blivit drabbade. Sjukdomen är
allvarlig. Den är som tuberkulos. Man kan leva med den till dess
man dör av ålderdomssvaghet vid hundratio års ålder — man kan
också missköta sig och få men för livet. Många av dessa svenska
experter, deras hustrur och barn kommer att få men för livet.
Vanligast blir leverskador.

Det märkliga är att spridningen av sjukdomen på detta projekt
är fullständigt klarlagd. Man har gjort den mest omsorgsfulla
utredning. Det finns inget fel på de hygieniska installationerna.
Toaletterna är utan fel. Svenskarna sköter sin hygien. Men kockarna
är sjuka. Och kockarna blir ständigt nedsmittade på nytt och
familjerna smittas ständigt av sina kockar.

Nu vill jag göra en utvikning. I varje givet ögonblick är
omkring 30 % av Pakistans folk akut sjukt i dysenteri. Detta är en
fruktansvärd anklagelse mot de sociala och hygieniska
förhållandena i landet. Det vore lätt att utrota dysenteri. Jag är övertygad
om att Pakistans folk kommer att så göra. Jag är solidarisk med
dem som strävar efter detta. Men jag visar ingen solidaritet
genom att svälja fekalieförorenad mat eller fekalieblandat vatten
och själv få amöbor i levern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jmtoh/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free