Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nere på Lodi Road står en sopare med ett barnlik i famnen.
Späd kropp svept i prasslande rött silkepapper. Två gula
ballonger. Soparen håller liket tätt tryckt mot bröstet och gråter.
Likföljet består av två man. Även de sopare naturligtvis. De
står och väntar på att få gå över gatan, tre barfota män i
trasiga kläder framför soparkolonins hyddor.
Mannen med barnliket kliver ut i gatan. Det lilla följet går
nu mot soparkastens olagliga likbränningsplats bortom Link
Road. Den om vilken tidningarna skriver att den stör
trevnaden för villaägarna i grannskapet.
På kvällen hemma hos ... Där säger en västerländska, en
ex-perthustru:
— Indierna känner inte smärta vid döden som vi. Deras
livsfilosofi är så helt annorlunda.
Hennes man är expert på dockteater. Han har tusen dollar
i månaden. Skattefritt. Hon har skär hy och smilgropar. Hon
har visat Gun klipp från hemstadens tidning. I dessa klipp har
de hyllats som hjälpare. Hon ler mot mig och säger åter:
— Indierna känner ingen smärta inför döden.
Först en våg av äckel. Hon står där med sina smilgropar och
det tjänar ingenting till att tala med henne. Hur många var
det som frös ihjäl här i staden under förra vintern? Koleran
tog femtusen bara på dessa bakgårdar i höstas. Fast det
kallades inte kolera i statistiken. Hur många dränktes i
översvämningarna? Hon ler så vänligt och talar nu själ och indisk filosofi
och dockteater.
— Vi måste ha kontakt och förståelse mellan folken, säger hon.
Jag behärskar mig. Jag säger ingenting. Vi går. De ler alla
så vänligt. Vad man än säger bryr sig ingen om det.
Ingen djävul i denna värld bryr sig om en stackars fattig
soparfan som står på Lodi Road och gråter med sitt döda barn
insvept i rött silkepapper och prytt med två gula ballonger.”
(Jan Myrdal, Samtida bekännelser av en europeisk
intellektuell)
Det finns en olikhet mellan denna text och den som står tryckt i
den angivna men ej daterade källan. I denna Utbildningsförlagets
text saknas inledningsmeningen och de tre avslutningsmeningarna.
Jag kan inte påminna mig ha diskuterat att lämna ut denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
