Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med vördnad helsa denna tysta boning,
Ett härmadt paradis af ljus och sång,
Der alla lifvets missljud få försoning
På siarns vink, vid höga harpors gång, —
Der kärlek läser upp sin ömma saga,
Af tårar daggbestänkt, blott skapad att behaga.
Der sitta jord och himmel för hans luta —
Två sköna syskon, skilda blott en stund —
Och begges drag går skaldens konst att gjuta
Melodiskt samman på sin taflas grund.
Han var så ofta gäst i begges rike
Och känner dem som Gud och älskar dem som like,
Odödelige stiga in som gäster
Utöfver tröskeln till hans lugna tjäll,
Och äro med uppå hans snillefester
Och tala med hans ande hvarje qväll
Och hviska underbart uti hans öra, —
Det minsta derutaf får kanske verlden höra.
Så diktar Creutz uti Arkadiens vårar
En ljuf idyll, så öm som sjelf han är;
Och med en penna, doppad uti tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
