Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans vän åt likars qval ett offer bär;
Och Dagens Stunder Oxenstjerna målar
Med färger af hesperiskt blomsterdoft och strålar.
Så slutar Kellgren segrarne för dagen, —
Den aningsrike, herrlige gestalt,
Som vid sin lyra, strängad af behagen,
Med lätta blomsterkedjor fjettrar allt, —
Som skapar Hilma först och sedan jorden, —
En sångens, kärlekens apotheos i norden.
Så Leopold, som ständigt vinner länder
I både smakens och i snillets verld.
Satirens ljungeld hvilar i hans händer,
Och den han drabbar, han är strax förtärd.
Hans sångmö är en näpen hofvets tärna,
Varm, men med mycken sans, och qvick och leker gerna.
Och derför älskas hon af Gustafs tider:
Uppå hans knä hon sina kransar band, —
Med honom skämtar hon och ler och lider
Och kysser kärleksfullt sin konungs hand.
När Gustaf faller, sitter hon och gråter,
Att hennes ”Paradise lost” kommer aldrig åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
