Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sann fröjd och frid från dessa bänkar blicka,
Och mjödet skänkes i med gifmild hand
Utaf en skön och blygsam nordisk flicka
Med blickens himmelsblå i morgonbrand,
Och glada barn, små ljusa alfer, leka
Kring fremlingen och dig med oskuld smeka.
Men främst i högbänk grånad visdom talar,
Liksom en dämpad åska, mildt till dig,
Om hvad han sett i söderns sköna dalar,
Om ungdomsfaror och om vunna krig,
Och smyckar sina ord med mången lära
Om mannens sanna både pligt och ära.
Snart lyster det den gamle till att vandra
Till Disartinget uti Odins sal,
Der kung och bönder rådslå med hvarandra,
Och kungen aktar noga deras tal;
Ty Svensken då förstod, hvad säga ville,
Att vara fri som man i männers gille.
Han hade, han som vi, väl skilda tankar,
Men aldrig blef han hvarje tankes slaf.
Det rätta endast var hans fasta ankar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
