Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och staten: det var — staden, dit allt guld
Lopp in på vågor utaf blod och tårar;
Med det man reste dessa sköna tempel,
Der Roma knäföll och tillbad sig sjelf,
Sin inre tomhet och sin yttre storhet;
Ty kroppen gällde allt, men anden var
En slaf åt egennyttan och begären,
Och känslans första, ljufva blomsterur,
Som gå och gå i hvarje hjertas eden,
Och tälja kärlekens och hoppets väkter,
1 Sybaritens armar brunno ned.
För qvinnan kärlek var en bortglömd sak,
Som var nedflyttad i begärens kallrum:
Som maka var hon gift med lidelsen,
Som moder tjensteamma blott åt staten. —
Det sköna gudadramat led till slut;
Sjelf religionen tagit tjenst hos staten:
Dess gudstjenst var det granna skalet blott
Omkring en redan länge maskfrätt kärna;
Dess prester voro ett begrafningsfölje,
Som sysslar kring en mäktig herres bår
Och hjelper till att bära ut den döde:
Rökgubbar, hvilkas hela glöd förkolnat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
