Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som hade kosthåll hos vidskepelsen,
Och lånade sin drägt af skrymteriet,
Predikande om tron för otrons barn.
Då satt ett folk och dyrkade sin Gud
På Zions borg, allt efter fädrens stadgar,
Men fädrens ande lefde icke mer;
Blott här och der ett fromt, ett troget bröst
Förbidade i stillhet Herrans tröst.
Din tro fanns icke mer, Du löftets Son,
Du Abraham! — Din andakt och din ånger,
Du David, höga strängaspel på Zion!
De voro främlingar i Israöl;
Och dessa ömsom starka, ljufva psalmer
Som en gång brunno under österns palmer,
På folkets läppar, i din egen själ
De klingade nu sorgeligt och matt,
I vantrons och i skrymteriets natt;
Och Mosis lag, profeters helga skrifter
För både folk och prester blifvit blott
Ilvitmenade och tomma marmorgrifter,
Der Sjelfva synden kunde slumra godt.
Dock — än en dyr och helig hågkomst bodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
