Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu låg ett djefvulskt grin kring hennes läppar,
Som dräglade af vällust och af ord,
Som allt förstenade, hvad de berörde,
Och mördade all tro på dygd och Gud.
Hon aflade nu blott sin egen ondska,
Men förr hon äfven gifvit barn ät verlden:
En son kom ofta hem till hennes boring,
07
Och satte sig vid kända moderhärden;
Der vilda örter hängde, djurs inelfvor
Varmt rykte, sprittande på brasans eld.
Ej länge fick dock sonen lof att dröja
I modrens båla; snart han sändes ut
Till nya brag ler. — Sonens namn var
Östan–
Då kramade hon honom i sin famn
Och hängde en molnkappa på hans axlar
Och önskade det unga vildjur lycka
På sin förödelses, sin fasas tåg.
Han flög omkring på Rysslands öde stepper,
En vild, obändig sällep— ur sin mund
Han andades ut gift utöfver jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
