Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom ett mörkrädt barn, straxt sångmön rymmer
-Och törs ej komma åter till sin vän,
Förr’n det är solljust i hans själ igen.
Men fogeln är välkommen i hvar lund,
Der får han fira fritt sin herdestund,
Der mötas mund och mund så mången gång,
Och hvarje kyss är themat till en sång —
Den sången är så eldig och så öm,
Som Adams, när han ur sin första dröm
llppkysste Eva; — har du drömmen drömt
En enda gång, du honom aldrig glömt.
Men jag — jag eger ingen jordisk brud,
Som för mitt ve och väl i kärlek ömmar;
Jag har min luta blott och mina drömmar,
Dem jag i vaggan fick till skänks af Gud:
Men denna luta, som en qvinna, glöder
I salig bäfvan vid sin brudgums bröst;
Mig älskar hon och hon med mig förblöder —*
Jag hennes ande är och hon min röst.
Förlåt! — som dufvor kuttra mina tankar —
Gondolen framme är, jag kastar ankar
Vid Österby, en vacker aftonstund,
I en af månljus rikt begjuten lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
