Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också börjar jag hämta mig litet och så gör stan
med.
Tanken på hvad vi ska ta oss till med
Kungsrummet, har nog varit den ett så godt och helande plåster.
(Tapetseraren tar igen det mot afdrag — men det
får de inte veta än!)
Den enda riktigt tröstlösa är lilla Alf, som gråter
nätter och dagar efter sina vingar (och efter mormor!),
men nu har han fått en trähäst, som tycks bli hans
plåster.
Hos Enes ligger den vackra uniformen insvept i
silkespapper på vinden, och konungabesöket nämns
aldrig där i huset.
Jag för min del tycker nu, att det ändå är något
så mycket att vara tacksam åt!
Vi hade ju njutit all fröjd utom den sista, största,
och kanske är det riktigt bra, när den sista, största
fröjden fattas. Nu kan vi drömma hur vackert vi vill, tro
hur vackert vi vill. Nu har vi inga dumheter att sörja,
inga missräkningar att komma öfver.
Nu är och förblir Konungabesöket mitt lifs
stoltaste och skönaste minne. Men tala om det vill jag
inte göra mer — ännu!
Senare:
I går gick sista båten.
Till och med nu, när vi 16 mil härifrån kan komma
söderut med tåg, så är det ändå den sorgesammaste
dagen på hela året.
Vi följde med så godt som man ur huset längs
stranden, så långt det gick, och sedan stod vi och
viftade så länge vi såg en skymt af röken.
När man så vänder tillbaka, känner man sig som
fångar på en obebodd ö utan allt annat sällskap än sina
olyckskamrater.
Men ett godt för det med sig: man sluter sig
samman på ett annat sätt än i de stora städerna, för om vi
också grälar litet, hackar på hvarann litet, så vet vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
