- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
114

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Senare:
Två lispnnd lättare! Har båda de döfva! Men nu
har jag ingen förförare i stället! Jag kilar af till fru
Ungfrau! Kapten är ju hemma — kanske att han —?
Senare:
Kapten var hemma, men ville rakt inte bita på
kroken.
»Jack säge dig någet, min Lovise», sa fru
Ungfrau med sin lilla glada blinkning:
»Mine söner vore någre schtore limlar i det
sceniska, de inte ens kimne vefve på det posetiv, aber
warum nicht tage den grefve? Han förefaller mick vore
en micket schön förförer!»
Det gick upp som ett ljus för mig med ens.
Grefven var ju som klippt och skuren till förförare,
vet jag; lång och slankig med djupa skuggor under
ögonen, gråblek hy och en riktigt söt krans af lockar
kring hufvudets månsken.
Att jag inte hade tänkt på honom förut.
Men det egna är, att vi nästan aldrig tänker på
honom, fast han är den enda mystiska och sannt
intres-sangta personlighet vi har i staden.
Kan det vara därför att han syr tapisseri och
lagar sin mat själf i kakelugnen?
Han lär vara någon slags politisk flykting från
Ryssland, och obegripligt politisk ser han ut i sin stora
slängkappa med kapusjong.
Han går aldrig bort i familj, men läser tidningen
hvar kväll på stadskällaren, det gör han. Strax han
kom hit, spelade herrarna ofta kort med honom, men
som de jämt tappade, så har den inkomsten sinat ut.
Han är visst grufligt fattig, men tar aldrig emot
ens så mycket som bjudning på ett glas punsch, om
han inte genast kan rekvirera in dubbelt så mycket,
och ett sätt att hälsa har han som ingen annan i sta’n
kan göra efter —. Så där äkta élégangt, som nog måste
vara medfödt. Men hur ska jag våga tränga mig in —?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free