- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
143

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kan sådant hända riktiga direktörer, att deras
värsta olycksbarn i truppen slår armarna kring halsen
på dem och frågar, om de varit riktigt söta nu?
I så fall beklagar jag dem, ty hvad kan man väl
då annat göra än svara ja?
»Alf», sa jag ifrigt, »om du springer in och kastar
slängkyssar åt pappa, som sitter därute i mörkret, så ska
du få en gunghäst med man och sadel på af mormor?»
Alf flaxade genast in på scenen, viftade med sina
små vingar och kastade hela skurar af slängkyssar,
hållande den skära karamellen, stor som ett koger, i hand,
så lik en liten kärleksgud, att det blef fullkomlig
vårstämning i salongen, med solsken och daggiga ögon.
Ja, så slutade vi ändå med en syksé — en syksé
vunnen af oskulden, och det händer inte ofta, det —
allra minst på teatern! !
Nu tog vi en champagnebål, som vi fört med oss,
och alla bekanta, som tittade in, behöll vi kvar.
Alla var så glada — och nöjda — och så
tacksamma!
»Jack säge dig någet, min Lovise», sa fru
Ungfrau, ur livars ögon daggen fallit allra rikast, »allt vore
micket micket schönt, aber den Alf und det posetiv dock
vore det schönste af allt.»
Herr landshöfdingen var också så nådig och
tittade in »för att tacka».
Han höll ett det grannaste tal, jag någonsin hört,
och sa, att de fosterländska känslor han här upptäckt
på det innerligaste gladt hans landsfaderliga hjärta och
att han var säker, att bland alla de offisiela Gustaf
Adolfsfester, som just nu firades kring land och rike.
vår alltid skulle ha tilldragit sig en stor och väl förtjänt,
uppmärksamhet.
»Ursäkta, herr landshöfdiiig», sa jag nytert, för nit
hade jag plockat ihop litet kurasch igen, »det här är
inte alls någon offisiel Gustaf Adolfsfest, utan en helt
och hållet privat liten Carl den tolftes fest!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free