- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
191

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han i tamburen! I tamburen! Vår egen så innerligt
efterlängtade redaktör!»
Jag ut som en blixt, med galna kängor på tokiga
fötter, snedknäppt klädningslif och ena kinden alldeles
rutig efter broderiet på kudden.
Men så kom jag i håg »det första intrycket» och
— Villy. Han skulle väl inte behöfva skämmas
ögonen ur sig alldeles för tant Lova, häller.
Sofi fick sig en så pass ordentlig skrupens jag
hann åstadkomma i en hast, och så skickade jag ut
henne och bad den främmande vara god och stiga in
i förmaket så länge: »herrskapet skulle komma strax.»
Tio minuter därefter trädde jag in, lugn till det
yttre, fast klädningslifvet skakade som ett eldsprutande
bärg strax före ett utbrott, så klappade hjärtat.
Blek, mager, väl klädd, det var allt jag hann se i
i en hast. Därtill sa blygsamt plaserad strax invid
dörren och med hatten mellan knäna!
Han såg inte det minsta farlig ut, fast nog märkte
man på blicken, att han hade något ovanligt inombords.
»Välkommen, välkommen», sa jag så nytert jag
tordes och räckte honom båda händerna.
«Vi ha väntat så länge!»
Redaktören hostade till och såg riktigt plågsamt
förlägen ut.
Och jag som trodde, att redaktörer aldrig var
förlägna!
»Jag har inte kunnat komma förr», sa han till sist
med en foglig, mild röst, som fullkomligt söfde min sista
skymt af förskräckelse till ro.
»Nej», sa jag uppmuntrande, ty besynnerligt nog
började jag känna, att det var han som behöfde
uppmuntran, inte jag, »det är inte alltid så lätt att göra
hvad man vill — — — Men lägg då för all del bort
hatten!»
Redaktören satte hatten — på golfvet!
»Är det för att visa ert förakt för en »hufvudlös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free